Dom är uppe på taken
Jag är så jävla otaggad. Det känns som om snön aldrig kommer hit, som att vintern aldrig börjar. Jag går runt i skinnjacka och converse som i somras, det är 5 grader varmt och vinterkänslan vill inte infinna sig. Och idag är det den 17 december.
Tiden har gått så fort... För sju månader sen hörde jag "naiv" i idrottssalen, jag och Emma åt på Sibylla och åt ute. Jag var så ledsen att jag inte kunde tänka klart, sårad och uppgiven kände jag mig. Utan någon tanke på att det någonsin skulle bli jag och han några dagar senare.
Och för ett år sedan..?
"Varför kan inte jag få det här? Bara ett vackert och öppet, ärligt förhållande. Någon som alltid tar min hand oavsett vad som hänt, någon som litar på mig, får mig att känna mig vacker. Någon som kan älska mig och som jag kan älska tillbaka. Någon jag kan känna mig trygg med och som kan få mitt hjärta att dunka hårdare än någon annan. Någon som låter mig vara mig själv och som kan sova med mig när som helst. Någon som inte ljuger för mig och som kan ligga hemma en helgdag, hela kvällen om vi vill det, och bara titta på film, äta godis och mysa. Utan att bry sig om kompisar, familj, fester, whatever.
Jag är så trött på alla som visar sig vara helt andra personer, så trött på att jag själv visar mig som en annan person efter ett tag. Jag är så less på att vara i min situation och på att vara ENSAM och SINGEL. Fy fan vad singel suger, alla säger ååååh singel äger. Det är BULLSHIT, jag hatar att vara singel, seriöst vill bara ha någon att vara kär i som inte ljuger, som kommer tillbaka till mig och alltid föredrar mig oavsett vilken fitta jag än är.
Fan, the botten is fucking nådd."
Herregud. Deppmode var det där.. Är så otroligt glad att jag fått exakt det jag önskade mig!
